Jag har alltid tagit allt personligt. Eller, åtminstone gjorde jag det fram tills min yogalärare bad oss läsa boken ”The four agreements” där en av grundstenarna är att inte ta något personligt, överhuvudtaget. Hur tusan ska jag inte göra det? Tänkte jag. 

Det var som en spotlight riktades rakt på mig. Den meningen både provocerade mig samtidigt som den resonerade med mig väldigt djupt. Hur ska jag inte ta något personligt? Både negativa åsikter vore skönt om man inte tog åt sig av, men positiva då? Ska man inte ta någonting personligt så borde man ju inte ta åt sig av det som är bra heller. 

Självklart är det fint att kunna uppmuntra andra, att lyfta upp och ge komplimanger som är genuina och ärliga. Men att inte ta det personligt handlar om att inte låta andras ord styra hur man känner. Låt inte andras bekräftelse av dig styra din glädje. Den måste du ha även utan deras hjälp. Förstår du hur jag resonerar? 

Att inte ta något personligt handlar om att inte suga åt sig och livnära sig på ord. Vi projicerar våra egna känslor, tankar och värderingar på andra, ibland utan att tänka och ibland medvetet. 

Ord är bokstäver som sätts ihop till ett ord som ska beskriva en känsla eller en tanke eller en sak. Hur kan då negativa ord skada en så mycket? 

Vi har alla våra egna unika erfarenheter som vi har med oss och ibland kommer det upp saker till ytan, som vi inte alltid gillar. Kanske händer det i samband med andra människor i specifika situationer. Mangör då allt i sin makt för att lämna över det här ansvaret till någon annan. 

Även om du direkt blir attackerad eller dömd, så har det ingenting att göra med dig. Vi bär alla på genomskinliga glasögon som vi ser världen i, och ljuset utanför ser inte likadant ut för alla. Alla åsikter, tankar och värderingar kommer ifrån en livstid av erfarenheter. Du har inget ansvar för att bära någon annans känslor och att lägga sitt bagage på någon annan istället för att bära det själv… ja, det kan du tänka efter vad du känner för, utan att låta mina ord projiceras på dig. 

När du reagerar på negativa projiceringar skapar du något stort av något så litet. Det finns ingen anledning för det. Att ha rätt? Att försvara sig? Agerar du utav kärlek och lever ditt liv utan att skada andra, har du inget som helst ansvar för andras känslor och tyngder.

När du tillslut blir fri från andras projicering, då blir du fri från onödigt lidande och du tillåter dig själv att tro på det enda sanna, dig själv.